Min bästa julklapp

Fick ett otroligt fint paket innehållandes en rutig flannelpyjamas, Tove Janssons 'Två berättelser från havet- Bonniers julbok 1984' samt Sylvia Plaths dagböcker av Annika.

(blev även väldigt glad för jättesnygga ljusstakar jag fick av faster Lissan och en amaryllis från mor)

försöker städa men alltså, det går sådär... snubblar på sladdar hela tiden och måste böja mig JÄTTELÅNGT för att nå något.

ÖNSKELISTA JUL 2009

1.Lägenhet i Gamla Stan och Johanna Ljunquist som granne
Önskedröm hahaha

2. Margielas Tabi-boots à la Daul Kim
Jag såg dem live när jag och Johanna var ute och gick på Kungsholmen, blev alltså mer starstruck av ett par skor än någon kändis jag träffat hittills. (Skakade om Johanna och började hoppa uppochner på stället, som tur var blev hon lika tagen av ögonblicket. Annars hade det ju kunnat bli pinsamt...)

3. Commes des Garçons's trompe l'oeilskor
Hela kollektionen är 2die4, minns att det tog lång tid för den att sjunka in som med allt som är bra.

4. Gryffindorscarf à la Harry Potter

5. Rodarte-tribals
Eller... Tänker mig väl någon slags nude-meshtröja med tribalprints

6. Tryck på Francis Bacons målning från 1946

7. Joy Division-kappa från Undercover by Jun Takahashi

8. Gigantisk Raf for Eastpak rygga
Bra för lunchlådor, kanske?

9. Lära mig sminka mig som Gallianos modeller
Kommer ju aldrig hända

10. Robothund
Helst bisarrt dyr, avancerad pryl som nya Genibo

11. Medlemskap i Ordfront

<3

Men alltså jag är inte manshatare. Vissa grabbar tycker jag asmycket om.
Typ... Jonas Hassen Khemiri! Upprepar; Jonas Hassen Khemiri, Sveriges snyggaste man. Men man kan liksom inte objektifiera honom, man gillade ju Montecore så sjukt mycket. Tyckte att det var bästa svenska boken som kom ut det året typ. (Fast då hade man ju sett honom innan man läste boken... och jag stal en plansch i tbanan iaf. Nu hänger den i vår hall. Hoppas Alex inte misstycker när hon kommer hem!)

like; nicest outfits everr

Böcker jag läst i december (en parentes)

1. JM COETZEE- UNGDOMSÅR, den var fin men jag fick låna den av en kille som är snäll så jag måste nog tyvärr ge tillbaks den (man kan inte stjäla med gott samvete från givmilda personer)
2. KLAS ÖSTERGREN- DEN SISTA CIGARETTEN, den var ÄNNU BÄTTRE!!! och jag skrattade mycket åt episoden med sexfabeln som han högläste (grammatiken sviker mig, hjälp mig någon!) på akademibokhandeln (det var coolt!)
   
3. FREDRIK WIKINGSSON OCH FILIP HAMMAR, antiklimax, hade sjukt höga förväntningar som inte uppnåddes :( blev aningen för mycket Sveriges härligaste personligheter! och lite för tunt med nötcreme.
   
4. FJODOR DOSTOJEVSKIJ- BROTT OCH STRAFF, nej jag har faktiskt inte hunnit läsa klart den än men den är också jättebra, beats Tårtgeneralen med hästlängder.
   

summa summarum; 3 av 4 böcker var "jättebra", min kritiska analys kan därmed kritiseras,

justdet, mitt nya jobb fixade viktor åt mig, ni vet, han som försörjer sig på att photobootha. men jag ska inte photobootha, jag ska sortera passerkort i pärmar *längtar*
hoppas ni får en god jul, som ni ser är blogen röd och grön så man får lite julstämning. min mamma kommer på tisdag *LÄNGTAR GÅNGER TUSEN* <3
vi ska hänga på dörren till nkrean och kräkas upp all inkomst vi fått det här året (inte så mycket alltså)

ps. min mamma ser ut som en mörk ingrid bergman. jag fick inte ärva det

det här är en blogg jag skriver:
http://perplexite.blogspot.com
men det är ingen som läser den
varför inte?
om den är dålig kan ni väl snälla säga det?
tack på förhand!

dysmorfofobi

posade lite naken framför spegeln idag, såg typ ut såhär:

jag är seriös, vill typ skära bort allt

bröstkomplex

posade lite naken framför spegeln idag, såg typ ut såhär:

jag är seriös, om du inte tror mig har jag typ många som kan gå i god för det.

andra saker jag köpt idag: a är för anarkist och gothstövlar.
alex sa "det är bra att du gör sånt där så jag slipper"

(bilder tshirtstore och agnes b)

Viktor Rydberg ler i graven

Jag har inte mycket till övers för Dolce & Gabbana, tycker att det är något för överklassbrudar utan intellekt men med massa cash, beviset på att stil uppenbarligen inte kan köpas för pengar och att lappen i nacken, trots priset, är värdelös. De är inte innovativa 2010 heller, ändå vill jag gärna kommentera den kollektionen om jag får (den är ju enbart ritad för sälja, inte för att vara avant garde). Jag tycker nämligen det är så intressant, först och främst att jag känner en så stark lockelse till att klä mig som modellerna och sedan för att historien ständigt upprepar sig. Ska vi alltså genom recession återigen återuppväcka romantiken, kommer Singoalla att bli årets mest lästa bok eller är barocken på intåg i vardagsrummen? Anledningen att jag väljer att visa Dolce & Gabbana är att de så ordagrant tolkar den här romantiska trenden; goth, fjädrar, spets, brynjor, allt som en slags flirt med nyklassicismen, katolska kyrkan och sagoböckerna. Jag tycker det är lite fint, hur vi återuppfinner allt, eller hur vi i dessa bistra tider får för oss att det inte bara var bättre förr, det var bättre för jättelängesen. (Men alltså faktiskt, tror att den genom tiderna mest estetiskt tilltalande stilen ägdes av adeln under Marie Antoinettes tid, synd bara att det var ohållbart liksom)

(ett ps. Jag har vävt in ironi i texten, hoppas ni också hittar den men annars kan ni ju ropa om kapitalism igen)

Bemöter en riktigt löjlig kommentar (på ett inte så moget sätt):

Anonym sa...

men eeeeeeeeeeeh när det kommer till anarki så handlar det väl inte om att du inte är fin nog för politiken när du är modeblogggerska, utan snarare att du är en hycklare? Är man emot kapitalism så BLIR det svårt att samtidigt blogga om fashioooon.. folk tycker bara att du är töntig kanske.

/C

Alltså. Läste du överhuvudtaget inlägget? Jag skiter väl i om folk tycker jag är töntig, fattar bara inte varför sådana som du tycker att man måste påpeka det? Typ "du ska inte tro så jävla mycket om dig själv", "kom ner från dina höga hästar" etc, vad finns det för mening med det? Tror du att jag ska konvertera och bli "frälst" eller vill du bara att jag ska sjunka ihop och dö? (då är vi två). GIVETVIS är jag en hycklare men svenska medelklassvän, det är du också. Jag äter inte djur, vad äter du? Sen kan jag typ lova att jag konsumerar mindre än dig, konsumtion är inte min thing, men vi kan hålla det utanför saken. Jag är lika mycket antikapitalist som antikommunist men jag antar att om jag måste rösta i dagens klimat hamnar på "den gyllene medelvägen" alltså Socialdemokraterna. Varför jag berättar det undrar jag själv, får väl äta upp det när någon kommenterar att jag är så jävla norrländsk.

Ska vi gå in på hur moralen och etiken clashar, hur man inte lever upp till sina ideal osv kan vi ju tjöta i en evighet. Sen har jag inte så mycket moral för den delen, det har jag aldrig påstått. Generellt hatar jag samhället och jag hatar mode också, driver med det ganska obarmhärtigt men älskar det samtidigt, uttrycket för vår simpla ytlighet. Det är så uppenbart fel och egentligen en jävla dask i ansiktet på alla mansgrisar eftersom att det är så typiskt kvinnligt men ändå idag har sådan makt.

Varför ska du pracka på folk din egen moral och syn på världen, fatta; det finns ingen generell sanning! Större delen av vår moral är baserad på uråldriga religiösa lagar, annat på våra djuriska instinkter. Varför ska jag bry mig om att vara konsekvent när jag inte är det, varför får jag inte hata pengar men fascineras av yta och det primitiva i den? Men jaja, nu ska jag på ett pedagogiskt sätt försöka redogöra något du uppenbarligen måste missat när du skuggade igenom den här bloggen (eller när du gick i grundskolan):

"Om du sedan menar att jag förespråkar konsumtion på ett plan som inte är förenligt med anarki kan du tjäna på att veta att anarkister faktiskt tror på mutualism, en fri marknad utan ränta, patent och statliga regleringar, alltså inte densamma som den kapitalistiska men likväl en marknad."

HA. Och mode är inte synonymt med kapitalism, men lev du i din lilla prettobubbla och tro det jävla PKidiot. (Och C. är fan lika fegt som Anonym, det är jävligt lätt att hoppa på någon när man slipper stå till svars för det)

typ en till genusgrej som jag inte ens orkade kontrolläsa utan ni får ta den för vad den är, typ känslor utspydda på tangentbordet

nämnde att jag kände mig mindre ensam när jag läste coetzee, för att jag kände igen mig i huvudpersonen och hans situation, givetvis. typ samma som när jag läser lundells jack och allt av klas östergren. jag ÄR huvudkaraktären (ni vet hur jag menar). vad jag inte känner igen mig i är kvinnorna i periferin, de finns alltid där, i lundells och i coetzees och i östergrens prosa också. mannen är konstnären, ofta författaren, den komplexa och sanna karaktären medan kvinnan är en mytomspunnen varelse som dras till konstnären och genom samlag tar del av konsten utan att behöva skapa den själv. hennes huvudsakliga egenskap är att hon är vacker men oftast blir hon jobbig och outhärdlig när hon börjar få substans. böckerna kretsar inte sällan kring hur obesjälade kvinnor är och vilket ok de i slutändan blir för konstnären. den fula kvinnan är helt värdelös, eftersom hennes uppgift är att tillfredsställa mannen saknar hon utan skönhet syfte. vad ska hon i konstnärens liv att göra?
och jag hatar givetvis det här. för jag är inte den där kvinnan i periferin som konstnären suktar efter och framförallt för att jag är konstnären. jag läser främst manliga författare eftersom att jag relaterar till mannen i männens böcker, det är bara så synd, tycker jag, att så stora författare ska ha sådan skev uppfattning av genus. (och att så lite revansch tas av oss kvinnor, är det 2009?)

(och jag tyckte faktiskt, att den här artikeln, i expressen av alla ställen, var väldigt träffande.)

Kände mig mindre ensam när jag hade den här

...men korta böcker är förgängliga.

qt grll in hat

PERPLEXITE

OMGODZZ, TAVI IN CDG!!!

Blir liksom så himla glad för hennes skull <3

Har inget att tillägga idag (är sjukt trött på min situation i allmänhet och något måste hända snart, annars kommer allt gå käpprätt åt helvete) - vill emellertid tillägna detta inlägg till Thåström som tydligen bara cyberpunkare, eller vad de där tonårspunkarna med rosa lugg brukar kallas, lyssnar på idag (vill att du ska veta det Jocke, jag lyssnar också!) samt Blå Tåget som skrev "Staten och Kapitalet", den låt som bäst sammanfattar vad jag hatar mest i denna konstitution vi kallar Samhället. Känner mig tonårig och ganska töntig, men är fan trött på piskan som kittlar mig i nacken.

Anonym förklarar sig själv idiot IGEN

Anonym sa...

Det låter verkligen fint att prata om "antikapitalism" och "anarki" men frågan är hur det skulle gå att kombinera med modebloggen?..

Vet inte ens om jag borde bemöda mig med att möta det här tråkiga påhoppet, samtidigt kan jag inte låta bli eftersom att du faktiskt tigger om det. Jag tycker inte det är helt schysst att påstå att jag, bara för att jag skriver en löjlig, oftast ytlig blogg, inte har rätt att föra mer profundala åsikter. Som att jag inte är tillräckligt fin för att yttra mig om politik, att jag inte är tillräckligt beläst eller att jag genom mitt intresse för mode uppenbarligen är helt blåst och enbart bryr mig om pengar och status. Suck. För det första är mode bara en liten del av de saker jag skriver om, sedan är mode för mig, som tidigare nämnt, en del av populärkulturen och ett uttryck för samtiden på samma sätt som teveserier, filmer och musik. Att jag av någon anledning inte är "värdig" att föra samma åsikt som dig är så typiskt, du kan gärna prata om en ideologi du påstår dig stå bakom men tål inte när andra människor du anser dig förmer än, som jag, tycker likadant. Ursäkta, jag begriper inte riktigt det tankesättet, på vilket sätt hade du tänkt övertyga andra om kapitalismens brister när du påtalar för mig att jag inte har rätt att kalla mig annat än kapitalist? Sedan vill jag påpeka att jag fortfarande bara tycker att det VORE FINT med anarki, inte att jag tror på det som genomförbart. Egentligen kanske jag borde skrivit att anarki även innebär antikommunisk, man kan inte slopa den fria marknaden utan att hamna i ett totalt auktoritärt samhälle aka min mardröm; att jag överhuvudtaget skrev att jag ville ha anarki har att göra med det hat jag känner för staten då jag dagligen tvingas slava för den och istället för att behandlas som en individ bara är ett nummer i ett protokoll. Jämlikhet innebär inte bara att sudda ut klasskillnader rent inkomstmässigt utan även att alla ska ha lika makt, därför tänker jag ett anarkistiskt samhälle som en önskedröm, jag tycker inte att det är rätt att så många människor är livegna idag. Visserligen kanske inte i Sverige, och jag menar inte att jag inte tror på solidaritet, bara att när anställningar blir för byråkratiska förlorar individen sitt värde.
Om du sedan nu menar att jag förespråkar konsumtion på ett plan som inte är förenligt med anarki kan du tjäna på at veta att anarkister faktiskt tror dessutom på mutualism, en fri marknad utan ränta, patent och statliga regleringar, alltså inte densamma som den kapitalistiska men likväl en marknad.

Förresten skulle jag gärna vilja veta varför du läser min blogg om du nu tycker att den är så fånig? Och jag tycker att du kunde vara mer lejon och mindre mus och faktiskt ställa dig bakom ett namn!

Jackie Ferm

"När jag var två år, har de berättat för mig, då hade vi det rätt fattigt, knappt någon mat hemma och en dag hade vi inte ens mjölk. Då blev min mamma skitsur på min pappa och sa: "Men Lasse, för fan, gör något vettigt, gå och råna en bank!" Efter några timmar kommer pappa hem med hela Statoils handkassa. Och med ett paket mjölk under armen."

누땡

Bemöter en riktigt löjlig kommentar:

ANGÅENDE DET HÄR INLÄGGET

Anonym sa...

Tror ärligt talat inte att du vill ha anarki.

Tror ärligt talat inte att du, "Anonym" vet vad du talar om. Fattar inte att människor fortfarande idag tror att anarki är synonymt med dystopi och kaos. Anarki är ju en ideologi, en önskedröm om en utopi, ett samhälle utan härskare och hierarkier, total jämlikhet och antikapitalism.

Många förespråkar hårdare straff men av erfarenhet vet man att hårdare straff skapar ett hårdare samhälle. Det är ju också så att lagar skapar brotten, det var ju olagligt att vara homosexuell hur länge som helst tillexempel. Anarki betyder inte att du kan våldta och råna hursomhelst för att det inte finns några lagar mot det, det betyder att du kan göra vad du vill så länge du inte skadar någon annan, det handlar om den enskilda människan. Det uppkommer ju konsekvenser hursomhelst, antastar du min syrra slår jag ner din morsa etc. Det finns förövrigt många olika syner på anarki så hur du kan veta att jag inte vill ha anarki är för mig helt fantastiskt. Anarki för mig innebär som sagt total jämlikhet och frihet. Att det är en omöjlig utopi är oviktigt eftersom jag skrev att det var något jag önskade, något jag vill ha, inte något jag tror på.

Egentligen uttryckte jag mig fel, jag skrev att jag vill ha anarki men på många sätt existerar det redan. Anarki är allt. Alla rörelser är rörelser inom anarkin, visst, det finns regler satta av samhället på vilka det följer konsekvenser att bryta, samtidigt kan vemsomhelst närsomhelst välja att strunta i dem. Konsekvenserna, straffen, reglerna, allt det där beror av krafter som är större än individen, auktoriteter. Vi har byggt världen som vi vill ha den, vi har gjort som vi velat. Det är vårt. Men vi kan välja att inte ha det så, ergo; Anarki.

Tycker att du, ANONYM, borde läsa den här och förstå lite hur jag tänker, liksom, jag har aldrig påstått att jag är anarkist bara att anarki vore fint. Sen kan vi avsluta diskussionen där.

Dumma enkäter

Vad tycker du är jobbigt?
Lisa: "Den där Mary", hatar scenen med dragkedjan, och tycker synd om hunden. Och det är äckligt med sperma i håret, alltså, jag hatar den filmen.
Vad får dig att le?
Lisa: Sjungande koreanska adoptivpäron

Trodde ni mig inte?

Utsikten från min nya balkong: